Ta kontakt

Sjöbjörnen lade ankar i Harpunkvarteret

Pensionären Hannu Välilä flyttade under våren in i nybyggda As Oy Turun Harppuunan Ankkuri. Mannen som anlagt många hamnar trivs utmärkt i hyresbostaden som ägs av Sjömanspensionkassan.

Hannu Välilä började sin karriär till sjöss år 1974 och pensionerades 2016. Enligt Hannus beräkningar har han arbetat på sammanlagt 13 olika fartyg, varav tio är förevigade på fotona på hemmets väggar. Sjömannen som  ursprungligen är hemma från Lundo, blev efter pensioneringen hemmastadd i hamnstaden Åbo. Sjömanspensionskassans storprojekt Harpunkvarteret kändes intressant redan i början av byggprocessen.

“Jag bodde tidigare bredvid Suomen Joutsen och iakttog kvarterets utveckling med intresse. Då kvartershuset Luotsi blev klart ett par år sedan, deltog jag i infomötet och fick veta mer om Ankkuris och de andra husens tidtabell”, berättar Hannu.

Då det blev möjligt att ansöka om hyresbostad i Ankkuri lämnade Hannu genast in en ansökan. Det lönade sig. Nu ser han Åbo slotts historiska torn och kvartershuset Luotsis prunkande gröntak från fönstren i sitt nya hem.

 

Långa resor och vilda tider

När Hannu som 18-åring började jobba till sjöss, var sjömansyrket på många sätt annorlunda än idag. Resorna tog lång tid och arbetet var hårt, och säkerheten var heller inte alltid på topp. Hannu visar ärret i pannan, som är ett minne från den gången han föll från en container.

“Fartygets styrman sydde såret och då jag kom iland berömde läkaren de prydliga stygnen”, berättar Hannu.

Traditionellt har sjömän haft rykte om sig att vara festglada och Hannu medger att man nog hade roligt i hamnstäderna. Ibland var man flera veckor till sjöss, det fanns inga mobiltelefoner och det var inte möjligt att hålla kontakt med hemfolket. Hannu konstaterar att sjömanslivet sjömanslivet kan tära på parförhållandet.

“Emellanåt var det tufft, och många skiljde sig. Kontakten hemåt kunde ibland begränsa sig till att man skickade ett kort från hamnen”, minns Hannu.

Då lastningen tog längre tid, hade besättningen även tid att bekanta sig med exotiska platser. Hannu minns många fina ställen, såsom Medelhavsländerna, Israel medräknad. Nuförtiden är det annorlunda enligt Hannu, och den yngre generationens sjömän är inte nödvändigtvis så intresserade av att bekanta sig med hamnstäderna i samma utsträckning som förr.

“Juniorerna vill inte ens gå i land från fartyget. En gång i Hamburg sade jag till pojkarna att de åtminstone skulle besöka Reeperbahn, men de spelade bara på datorn”, skrattar den erfarna sjömannen.

 

Mycket att göra som pensionär

Hannu, som under årens lopp sprungit sammanlagt femton maratonlopp och skidat i Finlandialoppet, har inte stannat upp trots att han stannat iland. Han berättar att han börjar varje dag med en rask stavpromenad, och gör långa cykelturer både i Södra Finland och i Lappland.

“I norr har jag cyklat 180 km per dag som bäst. Allt som behövs ryms fint i släpkärran och man kan skölja av sig vid en bäck”, berättar Hannu på sitt lätta och lediga sätt.

Harpunkvarterets läge passar en aktiv själ. Med cykel tar man sig lätt t.ex. till Runsala och på kvarterets egna innergård finns gymmaskiner.

“Bostaden är precis tillräckligt stor för mig”, konstaterar Hannu nöjt. “För mig räcker det bra med en etta på 35 kvadrat, eftersom jag vant mig vid att bo i hytter på fartyg och saknar inga överflödiga utrymmen. Ett par meter ifrån, på den egna bakgården, kan man plocka salvia, gräslök och andra örter från invånarnas gemensamma örtgård. Och i nästa år då en mataffär öppnar i kvarteret, börjar tjänsterna också vara på hygglig nivå.”